Sooz

Jag har så många tankar i mitt huvud, man kan göra något åt alla dom, men oron över att tiden inte ska räcka till sträcker sig över mig som en stor svart slöja ... Sen så behöver vi ju inte nämna att folk i allmänhet inte är samarbetsvilliga, dom vill inte göra min vardag lite lättare bara för att de har något slags storhetskomplex... Eller nåt

Hursomhelst så håller jag på att bli tokig över alla mina tankar... Jag har gjort en lista med några av de sakerna jag måste göra, hitills så har jag nog inte gjort någon av dom.

Åh ... Jag vet inte om det känns som en jobbig och svår period eller om ... jag vet faktiskt inte, men jag känner mig inte deppig iaf, bara stressad och kanske lite ledsen över att folk inte vill hjälpa mig genom att t ex skjuta fram genomdraget av julshowen med en vecka... Jag menar, hallå, vi har premiär om typ 4 veckor, ett genomdrag nu är bara desperat! Känslan av att ingen har velat att jag ska få påverka julshowen med mina bra idéer (jag har faktiskt såna, många dessutom) känns också lite ledsamt ... Tanken över att två stycken i projektarbetsgruppen inte heller bryr sig, det känns också illa ...

Jag skiter i att vaccinera mig mot svininfluensan, i hopp om att få det och dö för och slippa alla MÅSTEN ... Usch det lät deprimerande och det kanske det är, men det är så det känns ...
Döda mig innan alla måsten verkligen blir måsten! Snart MÅSTE jag skaffa ett jobb, snart MÅSTE jag flytta hemifrån, snart MÅSTE jag se på när staten tar mina pengar och använder dem för att finansiera prinsessan Victorias Gucci skor ... Åh ers majestät, bry er inte om att det är JAG som har tjänat dessa pengar åt er, åh nej gå runt och köp era jävla Pucci Nucci skor och var glad medans jag ruttnar bort i min sketna lilla (framtida) lägenhet! (Om jag nu ens lyckas få en sån)

Jag hatar alla måsten... Dom ger mig huvudvärk och sömnproblem!