Sooz

Åkte ifrån Uppsala runt 13. Min bror hämtade upp mig på stationen och vi begav oss mot Globen, när vi väl var framme så började vi leta efter nåt ställe att äta på + att vi gick runt i lite olika affärer. Tillslut så vart det McDonalds. Efter att vi hade ätit så gick vi till Hovet och ställde oss utanför entrén. Var runt 40 pers där då och klockan var runt 15.00. Stod några finnar precis vid oss och dom stod och sparkade en fotboll fram och tillbaks. Aja, jag och min bror vi brydde oss inte så mycket, även fast vi fick bollen på oss flera gånger haha.
Aja, vi stod där och väntade... och väntade... och väntade. Sen så lite innan 17 så sa min bror att han var tvungen och gå på toa så han gick iväg, men när han precis hade gått så hörde jag att en av dom som jobbar där började prata, jag hörde dock inte vad hon sa, men så hörde jag att någon sa "dom släpper in oss om 7 minuter". AAAH, tänkte jag. Dom skulle ju släppa in oss 18.30, så jag fick panik och började skicka sms till min bror där jag sa åt honom och skynda sig. Stackaren hade också fått panik och skyndat sig tillbaks, utan att gå på toa. Så vi stod där och väntade... och väntade... klockan vart 17.05, 17.15 och tillslut så insåg vi att vi inte skulle bli insläptta haha. Jag kände mig som en idiot.

Runt 18 började folket som jobbade där att göra iordning entrén och runt 18.30 vart vi insläppta. När vi kom in så lämnade vi ryggsäcken som hade våra jackor och sånt i. Gick på toa och begav oss ner mot scenen.
Först så fick vi sitta ned, men sen så ställde vi oss upp. Jag stod nästan längst fram, det var 3 pers framför mig! Efter ett tag kom Children of Bodom ut och det var då jag kände att publiken var waaaaaaaay to crazy, så jag och min bror förflyttade oss bakåt. Nu stod vi ca 10 meter ifrån scenen, nära det med faktiskt! Efter det kom MachineHead ut, dom var helt okej faktiskt :)
Efter det så väntade vi...och väntade... och väntade och tillslut så släcktes lamporna och man hörde hur "Iowa" dånade ur högtalarna helt plötsligt såg man Joey sitta vid sina trummor och ja... wow, han såg så mäktig ut. Han öppnade sina armar och hela publiken vrålade.
Jag kommer ärligt talat inte ihåg vilken som var den första låten för jag var så himla lycklig och hyper haha, men jag kommer däremot ihåg att konserten var helt jävla underbar och att jag definitivt tänker åka och kolla på dom igen. Dom sa att dom skulle komma tillbaks nästa år, and goddamnit I WILL be there!
Jag tror däremot inte att jag kommer kunna stå allra längst fram, folk är helt galna på såna här konserter, dom knuffas, rivs, står på ens fötter och ja gör allt möjligt.

Tänkte även på en grej. Under konserten så var jag verkligen mig själv, jag hoppade, skrek och sjöng med. Jag gav mitt allt och det här fick mig att tänka på en grej som alla mina danslärare säger, att jag måste våga visa mer självförtroende och så. Tänk att ett band kan göra så att jag vågar göra så mycket? Jag ska ta med mig alla mina bra känslor som jag hade under konserten till mina danslektioner och verkligen försöka uttrycka mig och bara vara mig själv.

Här finns det en rescension som Stockholm City gjorde om någon vill kolla :)




Corey Taylor, kom ihåg att det är min bild. Don't touch it